SOLARIETANKAR
När jag låg i solariet så fick jag mig en sjuk tankestund...
Alltså, jag har nog aldrig gått så djupt in i mig själv sådär seriöst förut.
Blev nästan förundrad över mig själv... Haha!
Dessutom var det länge sen jag delade med mig av mina innersta känslor & tankar... så, here we go!
Det började helt enkelt med att jag funderade på -
Vad lever vi egentligen för? Vad är det viktigaste i livet? Kan man typ sammanfatta allt på nått vis?
Det kan framstås som svårt, eller tillochmed typ omöjligt att sätta fingret på..
Men jag tror att det finns ett ord så stort att de uttrycker lixom själva grunden till allting, och det är typ nått som alla kan känna igen sig... Det är kärlek.
Kärlek kan vara så mycket och ha så olika betydelser från person till person.
Vad är det första man tänker på när man hör ordet kärlek?
De flesta tänker säkert typ på en flick eller pojkvän eller nått liknande..
Att älska och bli älskad tillbaka är väll det viktigaste,
men är det verkligen så viktigt att uppleva kärlek med en speciell partner?
Räcker inte kärleken som vi får från våran familj och vänner?
För att kunna svara på den frågan måste man nog ha varit kär, för jag tror att det först är då man kan börja spekulera & fundera ...
Jag tror att kärlek är något så sjukt stort, fast inte egentligen fullt så stor som vi hoppas och vill att den ska vara egentligen.
Vi måste nog lära oss att tro mer på kärleken, tro på att det finns något som är värt att kämpa och leva för. Av någon anledning har vi fått för oss att vi kan uppleva oss oövervinnliga, odödliga, starka och typ "livskraftiga" genom kärlek.
Inget känns omöjligt att uppnå och vi kan göra massa oväntade saker. Är detta verkligen vad vi tror vad kärlek är eller är det mer en slags dröm av något slag?
För samtidigt så vet vi att ingenting är så smärtsamt som kärleken..
Man känner alltid att kärleken kan på något vid förstöras av t.ex. svek, död, och/eller lögner.
Vilket man själv anser stämmer mest, beror helt på vad man själv upplevt tror jag..
Man kan säga att kärlek har många ansikten, frågan är bara hur fan man ska lyckas välja rätt?!
Det kanske man aldrig kan, och det är nog garanterat en del av tjusningen & spänningen med hela grejjen lixom.
- att allt alltså är som ett spel och när man väl lyckas så är glädjen obeskrivlig,
men när man förlorar blir man helt plötsligt i vissa fall en dålig förlorare..
Så vart ska man vända sig då för att få svar på vad kärlek egentligen är?
Ska man vända sig till typ forskarna som påstår att kärleken är en massa kemi?
(typ "person-kemi" eller nått)
Alltså att när man träffar någon man gillar så börjar alla reaktionerna först och främst i själva kroppen...
Det börjar i hjärnan och leder sen till t.ex. typ handsvett, pirr i magen och att man inte riktigt vet vad man ska säga.
Att kärleken alltid är "begärande" hos alla oss tror jag stämmer ganska så bra, man vill typ alltid ha något tillbaka oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Och så kan jag tänka mig att det alltid har varit...
Känslan av kärlek är nog så stor och svår att hantera att ingen någonsin förblir "opåverkad" efter att ha känt kärlek på ett eller annat vis.
Kärlek kräver tid att bearbeta och är något som man aldrig riktigt får grepp om....
Alltså, jag har nog aldrig gått så djupt in i mig själv sådär seriöst förut.
Blev nästan förundrad över mig själv... Haha!
Dessutom var det länge sen jag delade med mig av mina innersta känslor & tankar... så, here we go!
Det började helt enkelt med att jag funderade på -
Vad lever vi egentligen för? Vad är det viktigaste i livet? Kan man typ sammanfatta allt på nått vis?
Det kan framstås som svårt, eller tillochmed typ omöjligt att sätta fingret på..
Men jag tror att det finns ett ord så stort att de uttrycker lixom själva grunden till allting, och det är typ nått som alla kan känna igen sig... Det är kärlek.
Kärlek kan vara så mycket och ha så olika betydelser från person till person.
Vad är det första man tänker på när man hör ordet kärlek?
De flesta tänker säkert typ på en flick eller pojkvän eller nått liknande..
Att älska och bli älskad tillbaka är väll det viktigaste,
men är det verkligen så viktigt att uppleva kärlek med en speciell partner?
Räcker inte kärleken som vi får från våran familj och vänner?
För att kunna svara på den frågan måste man nog ha varit kär, för jag tror att det först är då man kan börja spekulera & fundera ...
Jag tror att kärlek är något så sjukt stort, fast inte egentligen fullt så stor som vi hoppas och vill att den ska vara egentligen.
Vi måste nog lära oss att tro mer på kärleken, tro på att det finns något som är värt att kämpa och leva för. Av någon anledning har vi fått för oss att vi kan uppleva oss oövervinnliga, odödliga, starka och typ "livskraftiga" genom kärlek.
Inget känns omöjligt att uppnå och vi kan göra massa oväntade saker. Är detta verkligen vad vi tror vad kärlek är eller är det mer en slags dröm av något slag?
För samtidigt så vet vi att ingenting är så smärtsamt som kärleken..
Man känner alltid att kärleken kan på något vid förstöras av t.ex. svek, död, och/eller lögner.
Vilket man själv anser stämmer mest, beror helt på vad man själv upplevt tror jag..
Man kan säga att kärlek har många ansikten, frågan är bara hur fan man ska lyckas välja rätt?!
Det kanske man aldrig kan, och det är nog garanterat en del av tjusningen & spänningen med hela grejjen lixom.
- att allt alltså är som ett spel och när man väl lyckas så är glädjen obeskrivlig,
men när man förlorar blir man helt plötsligt i vissa fall en dålig förlorare..
Så vart ska man vända sig då för att få svar på vad kärlek egentligen är?
Ska man vända sig till typ forskarna som påstår att kärleken är en massa kemi?
(typ "person-kemi" eller nått)
Alltså att när man träffar någon man gillar så börjar alla reaktionerna först och främst i själva kroppen...
Det börjar i hjärnan och leder sen till t.ex. typ handsvett, pirr i magen och att man inte riktigt vet vad man ska säga.
Att kärleken alltid är "begärande" hos alla oss tror jag stämmer ganska så bra, man vill typ alltid ha något tillbaka oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Och så kan jag tänka mig att det alltid har varit...
Känslan av kärlek är nog så stor och svår att hantera att ingen någonsin förblir "opåverkad" efter att ha känt kärlek på ett eller annat vis.
Kärlek kräver tid att bearbeta och är något som man aldrig riktigt får grepp om....
Kärlek är nog inte bara en känsla, utan så sjukt mycket mer.
Kärlek är nog att helt galet kasta sig ut och ta en risk när man inte vet vad som väntar...
Kärlek rör om, förvirrar, gör dig lycklig, gör dig förkrossad och så mycket mer..
Kärlek är nog att helt galet kasta sig ut och ta en risk när man inte vet vad som väntar...
Kärlek rör om, förvirrar, gör dig lycklig, gör dig förkrossad och så mycket mer..
Kärlek kan vara ditt livs största misstag eller också ditt livs största chans...
Försenade bussar...
Hejhallå!
Ursäkta att jag inte har uppdaterat något idag, men har bara inte haft tid helt enkelt :)
Jag har bara varit på skolan & sådär. Vi hade bara multimedia och IOS, sen fick vi sluta eftersom att vi inte hade någon engelska.
Jag hade tänkt ta 12-bussen hem, men såklart kom den inte!! Jag stod ute i typ 30 minuter tills jag inte kände mina ben, då gick jag in och väntade på 13:10-bussen istället. Under tiden jag väntade satt jag och surrade med Calle & Robin :)
När jag kom hem satte jag mig i köket och pratade med mamma och Kristina och åt litegranna :)
Snabbstädade mitt rum och sen drog jag till Victor.
Idag har det INTE varit min dag direkt.. Bussen till Victor var OCKSÅ försenad! Typ 40 minuter.. Blev less, men nu är jag här iallafall.
Ska sova här och sådär. Imorgon har jag redovisning i NK;n, hoppas verkligen på att det ska gå bra.
Nu orkar jag inte skriva mer.
Ha det bäst! Puss,
Ursäkta att jag inte har uppdaterat något idag, men har bara inte haft tid helt enkelt :)
Jag har bara varit på skolan & sådär. Vi hade bara multimedia och IOS, sen fick vi sluta eftersom att vi inte hade någon engelska.
Jag hade tänkt ta 12-bussen hem, men såklart kom den inte!! Jag stod ute i typ 30 minuter tills jag inte kände mina ben, då gick jag in och väntade på 13:10-bussen istället. Under tiden jag väntade satt jag och surrade med Calle & Robin :)
När jag kom hem satte jag mig i köket och pratade med mamma och Kristina och åt litegranna :)
Snabbstädade mitt rum och sen drog jag till Victor.
Idag har det INTE varit min dag direkt.. Bussen till Victor var OCKSÅ försenad! Typ 40 minuter.. Blev less, men nu är jag här iallafall.
Ska sova här och sådär. Imorgon har jag redovisning i NK;n, hoppas verkligen på att det ska gå bra.
Nu orkar jag inte skriva mer.
Ha det bäst! Puss,
Alla dessa tråkiga bussresor
Hejhallå allihopa :)
Just nu sitter jag på bussen på väg hem från skolan. Vi fick som tur var sluta tidigare eftersom att Kjell var sjuk idag också! Eller, tur och tur... blir ju egentligen vi som "straffas" i slutändan när vi måste ta igen allt sen.. ;s
Aja, i övrigt har skoldagen gått bra :) försov mig dock i morse när jag vaknade och slog av väckaren, men det gick helt okej ändå. Ska hem och plugga nu, sen har jag möte med jobbet! Hörs :) Puss,
De skulle gifta sig - i Afrika
Alla ni som läste på aftonbladets hemsida igår läste säkert den här artikeln:
Om ni inte läste den kan ni KLICKA HÄR! för att komma till artikeln & läsa mer!
Helt galet alltså. Att barn änns kan komma på något sånt !
Hade ju kunnat gå riktigt illa !
ENGLANDS VÄRSTA TÄNDER
Juste !
Kom just på att programmet som jag såg på teve om det där med folk som inte gick till tandläkaren heter ENGLANDS VÄRSTA TÄNDER.
Och... det var verkligen så..
Tänkte att jag slänger upp två bilder här för att visa hur det faktiskt såg ut:
en tjej som misskötte sina tänder
en annan man
Att man inte förstår att man måste möta sina rädslor och sluta miss-sköta sina tänder, hujja..
Nä, jag säger då bara hallelujah för tandborsten!