För att ett plus ett blir två.
Du är överallt.
Det handlar om att bara kunna ligga brevid "the one" och bara andas, om att gå vilse i någons famn och sedan aldrig, aldrig vilja hitta ut. Det handlar om ligga övertrötta och skratta så mycket att man har träningsverk i magmusklerna dagen efter, om att gå hand i hand på stadens gator så att alla kan se att jag är din, och du är min.Men ibland så snör tankarna ihop sig huvudet och jag är rädd nu, rädd för att vara ensam.Rädd, så inihelvetes rädd. Och kaoset fortsätter när det ska sluta, jag är som lyckligast med dig. För du är allt jag någonsin velat ha.Jag kan inte låta bli att le och tänka för mig själv att det egentligen inte var så svårt för önskningar att gå i uppfyllelse.
Jag försöker att inte riva murar som jag inte trodde fanns, försöker låta tårarna bli vän med kinden, men hur många gånger jag än viskar tyst för mig själv att ensam är stark så vet jag att innerst inne älskar jag dig mer än någonting annat.För du är allt som jag inte är. Tankarna som blir för många, ett liv utan dig är inget liv.
Sekunderna passerar och månaderna går trögt, men samtidigt väldigt fort. Hur kan du vara hela min värld?Hur kan en person bygga upp så mycket som du gör, hur kan ett ord förstöra ett helt livoch ett ord kan bygga upp?
Att vara paranoid och tänka: "han tycker inte om mig längre", att slå sig på käften och vråla LÄGG AV! för jag vet att det inte stämmer, jag inbillar mig alldeles för mycket.Och när han är sådär långt bort ifrån mig, sådär så att man nästan, nästan går sönder, så vill jag bara att han ska veta hur alldeles för bra han egentligen är och att han inte är ensam.
För ett plus ett blir på något sätt två, och jag vet att så länge han inte släpper mig så kommer inte jag att släppa honom.
Det handlar om att bara kunna ligga brevid "the one" och bara andas, om att gå vilse i någons famn och sedan aldrig, aldrig vilja hitta ut. Det handlar om ligga övertrötta och skratta så mycket att man har träningsverk i magmusklerna dagen efter, om att gå hand i hand på stadens gator så att alla kan se att jag är din, och du är min.Men ibland så snör tankarna ihop sig huvudet och jag är rädd nu, rädd för att vara ensam.Rädd, så inihelvetes rädd. Och kaoset fortsätter när det ska sluta, jag är som lyckligast med dig. För du är allt jag någonsin velat ha.Jag kan inte låta bli att le och tänka för mig själv att det egentligen inte var så svårt för önskningar att gå i uppfyllelse.
Jag försöker att inte riva murar som jag inte trodde fanns, försöker låta tårarna bli vän med kinden, men hur många gånger jag än viskar tyst för mig själv att ensam är stark så vet jag att innerst inne älskar jag dig mer än någonting annat.För du är allt som jag inte är. Tankarna som blir för många, ett liv utan dig är inget liv.
Sekunderna passerar och månaderna går trögt, men samtidigt väldigt fort. Hur kan du vara hela min värld?Hur kan en person bygga upp så mycket som du gör, hur kan ett ord förstöra ett helt livoch ett ord kan bygga upp?
Att vara paranoid och tänka: "han tycker inte om mig längre", att slå sig på käften och vråla LÄGG AV! för jag vet att det inte stämmer, jag inbillar mig alldeles för mycket.Och när han är sådär långt bort ifrån mig, sådär så att man nästan, nästan går sönder, så vill jag bara att han ska veta hur alldeles för bra han egentligen är och att han inte är ensam.
För ett plus ett blir på något sätt två, och jag vet att så länge han inte släpper mig så kommer inte jag att släppa honom.