Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, men att mena allt man säger.


 

Idag har jag varit i skolan, tog 9-bussen in eftersom att jag inte började försen sent.
Efter lunchen och det så började jag må skit!  Så jag beslutade mig för att ta 13:10-bussen hem och skippa en del av engelskalektionen + ringa till Johan Aasa och säga att jag inte kunde skriva mitt prov..

Bussen var PROPPFULL! 
Det fanns en plats kvar bredvid en tjej där jag satte mig, och den här tjejen gjorde INTE min bussresa bättre kan jag lugnt säga!!
Hon satt och knäppte kort med mobilen, spelade upp ringsignaler, meddelandesignaler, fällde igen och upp luckan (trodde aldrig att någon skulle änns vilja slå ihop sin telefon så hårt som hon gjorde gång på gång, tänkte att "snart går nog den där sönder vettu"), hon satt och hoppade fram och tillbaka på sätet och satt och stirrade ut mig i säkert 10 minuter åt gången. Tillslut tänkte jag att jag orkar verkligen inte med den här människan, så jag blundade och försökte sova en stund. Vilket jag tur nog lyckades med.
När vi var framme vid busstationen skulle det ut sjukt mycket folk, så jag satt kvar och lät dom passera eftersom att jag inte orkade börja tränga mig. Då sätter sig den här tjejen och börjar knuffa mig i ryggen med sin förbannade ryggsäck, och knuffen blev bara hårdare och hårdare ÄVEN fast hon såg att det stod folk som gick förbi.
Tillslut kände jag att jag började bli riktigt arg och less på den här människan, så jag vände mig om och skulle säga till henne att var snäll och sluta. , och vad tror ni händer?!   Jo, jag får en smäll av ryggsäcken RAKT i ansiktet.
Oj vad less jag blev då alltså! Men i stundens hetta beslutade jag mig för att inte säga ngåonting, utan gav henne bara en blick. (som jag nu i efterhand tror måste ha sett ut som att jag skulle döda henne).

Alltså, visst, jag vet att man måste dras med vissa saker & vissa personer på en buss..
Men att inte andra människor kan respektera de andra passagerarna?
Hålla på med mobilen sådär hade hon väll för helvete kunnat göra hemma eller någonting, och att sitta och råstirra på folk... hade hon aldrig sett en människa förut eller? och man börjar definitivt INTE knuffa någon i ryggen på det där sättet !!

Jag antar att jag brusar upp mig mer än vad jag borde göra..
Men jag känner mig riktigt förbannad just nu. Fast det är nog mest pga. att jag typ är sjuk & att den här veckan har varit en riktig äckel-vecka!



Satt just (från en sak till en annan) och läste ur en liten bok som jag har fått som heter "Tänk om...!", och i den hittade jag en liten historia som heter "Det perfekta hjärtat", tyckte den var fin, så här har ni den ;


Det var en gång en ung man som gick ut och ställde sig mitt på stadens torg.
- "Jag har det mest perfekta hjärtat av alla!" utropade han.
Människorna i staden samlades för att beundra hjärtat, och allesammans höll med.
Hans hjärta var verkligen perfekt. Utan minsta fläck eller skråma skimrade det vackert i solljuset.

Men så plötsligt hördes en skrovlig röst ur folkmassan...
- "Jag håller inte med. Ditt hjärta är inte ens hälften så vackert som mitt."

Alla vände sig om för att se vem det var som talade..
Rösten tillhörde en gammal man som banade sig fram genom folkmassan.
- "Se här..." sa han, och visade fram sitt hjärta.

Den unge mannen kunde inte låta bli att skratta...
- "Hur kan du påstå att ditt hjärta är vackrare än mitt?" undrade han, och fortsatte 
- "Ditt hjärta är ju fullt av ärr. Det saknas bitar, och vissa hål har lagats med bitar som inte änns passar.."

- "Det kanske är sant" svarade den gamle mannen.
- "Men jag skulle aldrig byta bort mitt hjärta mot ditt.. För du förstår, mitt hjärta representerar mitt liv. Hålen har uppstått när jag har älskat en annan människa och gett bort en bit av mitt hjärta. Ibland har jag fått en bit av den människans hjärta tillbaka. Ibland har jag älskat någon som inte har älskat mig tillbaka. Då har det förblivit hål. Men jag vårdar hålen också, för de påminner mig om den kärlek jag har till dessa personer. Och jag har inte gett upp hoppet om att de någon gång ska ge mig en bit av sina hjärtan. På så sätt har mitt hjärta kommit att se ut som det gör idag. Och för mig är det ett vackert hjärta."

Den unge mannen stod tyst. Han tittade på sitt eget hjärta och på den gamle mannens hjärta.
Utan ett ord tog han en bit ur sitt hjärta och gav det till den gamle mannen.




Så där har ni alla någonting att fundera över mina kära små bloggläsare :)

Ikväll är det bland annat Bonde söker fru på teve, så det blir nog att ta en lugn kväll framför teven.
Mamma tror att jag kan ha ont i magen eftersom att jag är så himla stressad över allt just nu. Så får väll se hur det går!

Jag tror hursomhelst att jag ska slå av min dator och gå och ta mig an mina läxor än en gång...
Börjar känna mig lite tjatig nu, men så är det iallafall!  Ha det bra, puss!


Dagens saknad(er):   
- Motivation till skolan
- Gamla tider                
- Att vara frisk!!             


 


Kommentarer
Postat av: fia

hahaha,jag kan förstå din ilska men jag kan inte låta bli att skratta;D kan bara tänka mig situationen! och så var det väldigt fint det du skrivit från boken,de kommer jag komma ihåg länge. riktigt fint. grymt bra inlägg,intressant å läsa!;P

2008-10-16 @ 19:50:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback