Gick igenom mitt arkiv och hittade den här texten som
jag skrev för rätt länge sen, och tycker att den är ganska klok.
Så den får åka upp igen :)

---

Vad lever vi egentligen för? Vad är det viktigaste i livet? Kan man typ sammanfatta allt på nått vis?
Det kan framstås som svårt, eller tillochmed typ omöjligt att sätta fingret på..
Men jag tror att det finns ett ord så stort att de uttrycker lixom själva grunden till allting, och det är typ nått som alla kan känna igen sig... Det är kärlek.

Kärlek kan vara så mycket och ha så olika betydelser från person till person.
Vad är det första man tänker på när man hör ordet kärlek?
De flesta tänker säkert typ på en flick eller pojkvän eller nått liknande..
Att älska och bli älskad tillbaka är väll det viktigaste,
men är det verkligen så viktigt att uppleva kärlek med en speciell partner?

Räcker inte kärleken som vi får från våran familj och vänner?

För att kunna svara på den frågan måste man nog ha varit kär, för jag tror att det först är då man kan börja spekulera & fundera ...
Jag tror att kärlek är något så sjukt stort, fast inte egentligen fullt så stor som vi hoppas och vill att den ska vara egentligen.

Vi måste nog lära oss att tro mer på kärleken, tro på att det finns något som är värt att kämpa och leva för. Av någon anledning har vi fått för oss att vi kan uppleva oss oövervinnliga, odödliga, starka och typ "livskraftiga" genom kärlek.
Inget känns omöjligt att uppnå och vi kan göra massa oväntade saker. Är detta verkligen vad vi tror vad kärlek är eller är det mer en slags dröm av något slag?

För samtidigt så vet vi att ingenting är så smärtsamt som kärleken.. 
Man känner alltid att kärleken kan på något vid förstöras av t.ex. svek, död, och/eller lögner.
Vilket man själv anser stämmer mest, beror helt på vad man själv upplevt tror jag..

Man kan säga att kärlek har många ansikten, frågan är bara hur fan man ska lyckas välja rätt?!
Det kanske man aldrig kan, och det är nog garanterat en del av tjusningen & spänningen med hela grejjen lixom.
- att allt alltså är som ett spel och när man väl lyckas så är glädjen obeskrivlig,
men när man förlorar blir man helt plötsligt i vissa fall en dålig förlorare..

Så vart ska man vända sig då för att få svar på vad kärlek egentligen är?
Ska man vända sig till typ forskarna som påstår att kärleken är en massa kemi?
(typ "person-kemi" eller nått) 
Alltså att när man träffar någon man gillar så börjar alla reaktionerna först och främst i själva kroppen...
Det börjar i hjärnan och leder sen till t.ex. typ handsvett, pirr i magen och att man inte riktigt vet vad man ska säga. 
Att kärleken alltid är "begärande" hos alla oss tror jag stämmer ganska så bra, man vill typ alltid ha något tillbaka oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Och så kan jag tänka mig att det alltid har varit...

Känslan av kärlek är nog så stor och svår att hantera att ingen någonsin förblir "opåverkad" efter att ha känt kärlek på ett eller annat vis.
Kärlek kräver tid att bearbeta och är något som man aldrig riktigt får grepp om....

Kärlek är nog inte bara en känsla, utan så sjukt mycket mer.
Kärlek är nog att helt galet kasta sig ut och ta en risk när man inte vet vad som väntar...
Kärlek rör om, förvirrar, gör dig lycklig, gör dig förkrossad och så mycket mer..

Kärlek kan vara ditt livs största misstag eller också ditt livs största chans...